onsdag 3 november 2010
tisdag 2 november 2010
Ingen fara på taket, fotbollen är återinförd.
Efter mötet med HR imorse visade det sig att gårdagens nyckelolycka verkligen var "no charge". Att byta lås om man har förlorat sin nyckel ingår tydligen i den hemförsäkring som företaget betalar för lägenheten. Och försäkringen betalas indirekt genom min hyra. Jourhavande vaktmästare kom och bytte lås och nycklar utan att det kostar 1500+ kr. Oerhört bra! Tänk om det skulle vara såhär i Sverige?
För att återkoppla till gårdagens inköp av sportkläder. Idag var första matchen, 30 minuters spelande under lunchtid, och jag hade blodsmak i munnen efter 10 minuter. Jag är inte i samma form som när jag spelade för 15 år sedan. De andra spelarna som jag inte känner skrattade med mig åt mina flås och sa att en veckas spelande skulle göra mig stark.
Jag gjorde ett (1) mål. Viktigt.
Ikväll är det utgång med Pauls brorsa James och hans vänner. Imorgon är jag ledig, japansk röd dag. Jag kommer sikta på att ta morgontåget hem om kvällen inte är ett helt misslyckande.
För att återkoppla till gårdagens inköp av sportkläder. Idag var första matchen, 30 minuters spelande under lunchtid, och jag hade blodsmak i munnen efter 10 minuter. Jag är inte i samma form som när jag spelade för 15 år sedan. De andra spelarna som jag inte känner skrattade med mig åt mina flås och sa att en veckas spelande skulle göra mig stark.
Jag gjorde ett (1) mål. Viktigt.
Ikväll är det utgång med Pauls brorsa James och hans vänner. Imorgon är jag ledig, japansk röd dag. Jag kommer sikta på att ta morgontåget hem om kvällen inte är ett helt misslyckande.
måndag 1 november 2010
Snedsteg i Japan #2
Jaha, idag åkte jag iväg till Kawagoe för att köpa lite sportkläder. De spelar fotboll på lunchrasten och jag vill vara med. Så efter att jag har varit där och äntligen hittat ett par skor som passar (jag fick gå till fyra olika butiker totalt för att hitta en storlek större), köpt strumpor, shorts och tröja tog jag en snabb Big Mac på McD och åkte hem. Väl hemma så inser jag att jag har tappat nyckeln..
Kollar alla fickor, kollar väskan, kollar fickor igen. Inte där. Ringer Tadashi från forskningsgruppen, han kollar med HR-gruppen var extranyckeln är. Företaget tog kopian just för sådana här tillfällen. Ingen där vet var den finns, killen som har koll har gått för dagen och ingen har hans nummer. Illa.
Jag ringer på hos de andra och frågar om numret till boendets servicelinje. Jag fattar ingenting när det är en automatisk telefonsvarare på japanska som babblar på. Jag får tipset att killen i lägenhet 315 är japan och talar lite engelska. Jag ringer på, killen hjälper mig. Han har dessutom varit i Sverige och kan säga några fraser på svenska. Han har t.o.m varit i Uppsala - världen är liten.
Han säger efter lite prat i luren att de skickar en kille som kommer och låser upp om lite mer än en timme. Jag frågar vad det kommer att kosta. "No charge, insurance.". Jaha, vad bra då? Jag hänger hos Ahmed, en annan intern så länge. Vaktmästaren kommer en timme senare, borrar upp låset och byter. Jag får två nya nycklar. Han talar lite engelska och säger att allt är klart. Håll reda på nycklarna med ett leende.
Jag går in, ingen mat i kylskåpet, otroligt glad över att jag inte behöver sova borta eller under stjärnorna. Nyckeln ligger med största sannolikhet i sportbutiken två stationer bort (stängt sedan länge när jag kom fram) alt på ett säte i ett av pendeltågen. Nu blir det snöre och nyckel runt halsen varje dag. Och extranyckeln i ett fack som fler än en person har koll på.
Kollar alla fickor, kollar väskan, kollar fickor igen. Inte där. Ringer Tadashi från forskningsgruppen, han kollar med HR-gruppen var extranyckeln är. Företaget tog kopian just för sådana här tillfällen. Ingen där vet var den finns, killen som har koll har gått för dagen och ingen har hans nummer. Illa.
Jag ringer på hos de andra och frågar om numret till boendets servicelinje. Jag fattar ingenting när det är en automatisk telefonsvarare på japanska som babblar på. Jag får tipset att killen i lägenhet 315 är japan och talar lite engelska. Jag ringer på, killen hjälper mig. Han har dessutom varit i Sverige och kan säga några fraser på svenska. Han har t.o.m varit i Uppsala - världen är liten.
Han säger efter lite prat i luren att de skickar en kille som kommer och låser upp om lite mer än en timme. Jag frågar vad det kommer att kosta. "No charge, insurance.". Jaha, vad bra då? Jag hänger hos Ahmed, en annan intern så länge. Vaktmästaren kommer en timme senare, borrar upp låset och byter. Jag får två nya nycklar. Han talar lite engelska och säger att allt är klart. Håll reda på nycklarna med ett leende.
Jag går in, ingen mat i kylskåpet, otroligt glad över att jag inte behöver sova borta eller under stjärnorna. Nyckeln ligger med största sannolikhet i sportbutiken två stationer bort (stängt sedan länge när jag kom fram) alt på ett säte i ett av pendeltågen. Nu blir det snöre och nyckel runt halsen varje dag. Och extranyckeln i ett fack som fler än en person har koll på.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)