I ett genidrag av Tadashi beställde vi förra veckan pizza på onsdagen. Detta hände även igår och nu är alltså traditionen satt. Onsdagar är pizza till lunch. De har dock lite underliga toppings ibland. Vad sägs om potatis och majs? Lägg till honung som man droppar på kanterna och man har deras "Special".
Vi håller oss till klassikerna.
torsdag 17 februari 2011
tisdag 15 februari 2011
Sushin här..
Är så klart enastående i de flesta fall. Tillgången till färsk fisk från Tsukiji fish market och japanernas (i synnerhet Tokyoborna) kräsenhet för sashimi gör att man kan räkna med att all fisk som finns på sushin i restaurangerna är på sin höjd en dag gammal, ofta är den fångad redan samma morgon.
Ibland blir man dock tvungen att äta dagsgammal sushi. Sådan sushi som har legat färdigpacketerad i butik under dagen. Den är inte alls lika saftig och god som den vanliga sushin du kan få på en kaiten-sushi eller i en izakaya. Den är ungefär på samma nivå som sushin man får hemma, tyvärr. Efter att ha spenderat en längre tid med god sushi inser man att det kommer vara svårt att vänja sig av med otoro, chutoro och maguro fångad på morgonen.
Tips om man besöker Japan och Tokyo: kaiten-sushi. Prisnivå som hemma, du får välja precis vilka bitar du vill ha och hur många.
Är Japan verkligen så mycket bättre? Nej, jämför med att ölen ärpiss ett område för stark utveckling.
Ibland blir man dock tvungen att äta dagsgammal sushi. Sådan sushi som har legat färdigpacketerad i butik under dagen. Den är inte alls lika saftig och god som den vanliga sushin du kan få på en kaiten-sushi eller i en izakaya. Den är ungefär på samma nivå som sushin man får hemma, tyvärr. Efter att ha spenderat en längre tid med god sushi inser man att det kommer vara svårt att vänja sig av med otoro, chutoro och maguro fångad på morgonen.
Tips om man besöker Japan och Tokyo: kaiten-sushi. Prisnivå som hemma, du får välja precis vilka bitar du vill ha och hur många.
Är Japan verkligen så mycket bättre? Nej, jämför med att ölen är
måndag 14 februari 2011
Modevisningsnattklubb
Okej, en svacka på ca två veckor eller mer men nu kommer det lite uppdateringar igen. En baklogg för det som har hänt tidigare kommer också.
Helgen i korthet:
Torsdag kväll var ägnad åt att ha en avskedsfest för en Yuki, en tjej från IAESTE som åker till Schweiz på utbyte. Vi började med att gå till en restaurang som var inspirerad av Alice i Underlandet. Ok, kanske inte det första stället jag tänker på när jag planerar en utgång men det var mycket seriöst inrett och allt från menyn (en bok) till rätterna och drinkarna samt servitörerna var påkostade. Många detaljer överallt som gjorde att stället kändes genuint.
Vi fortsatte kvällen med att åka till Roppongi och gå på några nattklubbar. Märk väl att det blev några, eftersom det var lite oordnat uppstyrt om vart vi skulle gå blev vi inkastade på lite olika ställen och tog en eller två drinkar. Alla menyer såg likadana ut på ställe 1, 2, 3, 4 och 5. Detta kombinerat med att det mest var Nigerianer som pitchade in oss från gatan gjorde att jag misstänkte att samtliga ställen egentligen var yakuza-kontrollerade. Inget skämt, det finns horder av inkastare/hallickar i nöjesområdena som kallas Nigerians och de flesta verkar komma från den delen i Afrika.
Fredagen kom jag hem strax innan sju på morgonen, kort skype med Helena och sen sova. Vaknade strax efter lunch men hade en lugn dag i övrigt. Tittar ikapp serien Solsidan och några avsnitt av The Wire S5.
Lördag blev det sista planeringen för uppstyrandet av en bättre utgång och jag spenderade större delen av dagen med att förbereda. Mycket tågåkande.
Kvällen började med att jag och två tjejer från YCN(Greta och Erika) går till en izakaya i Shibuya och tar en snabbmiddag innan taxin mot Roppongi. Vi skall möta upp Edvin (kock på ambassaden) och därefter ta oss in. Min kompis Dani (som DJar på klubben) har sagt att vi bör vara där i tid för att vara säkra på att komma in. De stänger dörrarna kl 21 och vi anländer 20.50. Efter att Greta "sneakar" hela kön på ca 30 pers kommer vi in och får sen veta att showen inte börjar förrän kl 22. Snopet.
Modevisningen pågår sedan i tre omgångar, här några filmer.
Söndagen hemma. Slickar såren (och vädrar en tom plånbok) efter en trevlig utekväll.
Helgen i korthet:
Torsdag kväll var ägnad åt att ha en avskedsfest för en Yuki, en tjej från IAESTE som åker till Schweiz på utbyte. Vi började med att gå till en restaurang som var inspirerad av Alice i Underlandet. Ok, kanske inte det första stället jag tänker på när jag planerar en utgång men det var mycket seriöst inrett och allt från menyn (en bok) till rätterna och drinkarna samt servitörerna var påkostade. Många detaljer överallt som gjorde att stället kändes genuint.
Vi fortsatte kvällen med att åka till Roppongi och gå på några nattklubbar. Märk väl att det blev några, eftersom det var lite oordnat uppstyrt om vart vi skulle gå blev vi inkastade på lite olika ställen och tog en eller två drinkar. Alla menyer såg likadana ut på ställe 1, 2, 3, 4 och 5. Detta kombinerat med att det mest var Nigerianer som pitchade in oss från gatan gjorde att jag misstänkte att samtliga ställen egentligen var yakuza-kontrollerade. Inget skämt, det finns horder av inkastare/hallickar i nöjesområdena som kallas Nigerians och de flesta verkar komma från den delen i Afrika.
Fredagen kom jag hem strax innan sju på morgonen, kort skype med Helena och sen sova. Vaknade strax efter lunch men hade en lugn dag i övrigt. Tittar ikapp serien Solsidan och några avsnitt av The Wire S5.
Lördag blev det sista planeringen för uppstyrandet av en bättre utgång och jag spenderade större delen av dagen med att förbereda. Mycket tågåkande.
Kvällen började med att jag och två tjejer från YCN(Greta och Erika) går till en izakaya i Shibuya och tar en snabbmiddag innan taxin mot Roppongi. Vi skall möta upp Edvin (kock på ambassaden) och därefter ta oss in. Min kompis Dani (som DJar på klubben) har sagt att vi bör vara där i tid för att vara säkra på att komma in. De stänger dörrarna kl 21 och vi anländer 20.50. Efter att Greta "sneakar" hela kön på ca 30 pers kommer vi in och får sen veta att showen inte börjar förrän kl 22. Snopet.
Modevisningen pågår sedan i tre omgångar, här några filmer.
Söndagen hemma. Slickar såren (och vädrar en tom plånbok) efter en trevlig utekväll.
torsdag 3 februari 2011
Så vad händer?
Inte mycket just nu av intresse, jag jobbar på och har varit ute lite i helgen som var. Annars mest jobb och sen hem till lägenheten.
Men, i väntan på nästa rolighet presenterar jag här ett litet urval av youtube-klipp som jag inte hunnit länka ännu.
Nattvyn från hissen tillhörande restaurang (och bar) LeGato i Shibuya. Stället där YCN håller till en gång i månaden.
Men, i väntan på nästa rolighet presenterar jag här ett litet urval av youtube-klipp som jag inte hunnit länka ännu.
Nattvyn från hissen tillhörande restaurang (och bar) LeGato i Shibuya. Stället där YCN håller till en gång i månaden.
måndag 24 januari 2011
Förkylningar och Kawagoe
Så helgen blev en längre helg än väntat då jag kände mig ganska krasslig i mitten på veckan. Torsdag och fredag stannade jag därför hemma och såg till att kurera mig ordentligt med mycket sömn och c-vitamin. Att bli sjuk här är i sig inte farligare än hemma, de har bra sjukvård här. Dock innebär språkbarriären att all sorts kommunikation som inte handlar om mat, dryck eller att man vill köpa en vara att jag drar mig för att bli sjuk på riktigt. Då helgarderar jag hellre med att ta en extra dag ledigt för att vara säker på att bli frisk.
Hur som helst, lördagen kände jag mig så pigg så jag kunde hänga på Walter för en kortare utflykt till Kawagoe. Kawagoe ligger tre stationer bort från där vi bor och brukar kallas Little Edo. Snygga hus, gjorda antingen i trä eller i granit, speciellt de gamla bankbyggnaderna. Intressant arkitektur och en turistvänlig promenadsträcka trots närvaro av bilar.
Vi sprang nästan för att hinna höra klockan slå i Bell of Time, som är ett av hundra harmoniska ljud som finns med på någon lista över ljud som absolut måste sparas. Det lät som vilken kyrkklocka som helst men jag antar att den hade något speciellt i klangen ändå.
Vi hann även äta lunch på ett ställe som heter Oatman Diner. En hamburgerbar i amerikansk 1950-tals stil där varje hamburgare var ett litet mästerverk. "Gott och gemütlich" stämning.
Hur som helst, lördagen kände jag mig så pigg så jag kunde hänga på Walter för en kortare utflykt till Kawagoe. Kawagoe ligger tre stationer bort från där vi bor och brukar kallas Little Edo. Snygga hus, gjorda antingen i trä eller i granit, speciellt de gamla bankbyggnaderna. Intressant arkitektur och en turistvänlig promenadsträcka trots närvaro av bilar.
Vi sprang nästan för att hinna höra klockan slå i Bell of Time, som är ett av hundra harmoniska ljud som finns med på någon lista över ljud som absolut måste sparas. Det lät som vilken kyrkklocka som helst men jag antar att den hade något speciellt i klangen ändå.
Vi hann även äta lunch på ett ställe som heter Oatman Diner. En hamburgerbar i amerikansk 1950-tals stil där varje hamburgare var ett litet mästerverk. "Gott och gemütlich" stämning.
tisdag 18 januari 2011
Sunday = SUMO!
Igår var jag, Walter, Tadashi, Takako och Keiji och tittade på sumobrottning. Det är mästerskap ungefär varannan månad och nu mellan den 9:e - 23:e jan är det alltså årets första.
Sumotävlingarna är indelade i olika klasser och de lägsta ligorna (nybörjarsumos) börjar brottas runt kl 8 på morgonen. Sen ökar kompetensnivån i takt med att klockan går och när vi kom dit vid tre på eftermiddagen var tävlingarna uppe i intermediate class.
Vi köpte biljetter på 2F-B class för ¥4.900 och fick därmed de näst "sämsta" platserna. De bästa är reserverade sen långt tidigare och kostar långt över ¥20.000. Våra platser var dock lika sköna som man får uppleva i en bättre bekväm svensk biograf, och det gjorde ju inte saken sämre att man får köpa in öl till sin sittplats.
Vid fyratiden kom major class brottarna in och ett sus drog igenom publiken. Dessa brottare är mycket respekterade i det japanska samhället och det fanns till min förvåning tre västerländska brottare i den här kategorin. En från Estland, en från Ryssland och en från Belgien.
Inledningsceremonin genomfördes av Yokozuna och såg ut som man har sett på tv tidigare. Det är lite stampande och klappande med händerna och alla tjoar till på japanskt vis när foten stampar i golvet. Följs av applåder och sen ceremoniell utmarsch. Mäktigt!
Matcherna var häftiga att se även om det mesta av tiden går ut på att förbereda sig i ringen och bygga upp rätt mental inställning. Mycket "nu nästan så kör vi men nej vi tar en vända till i ringhörnan". Det bygger visserligen upp lite förväntningar i publiken och jag antar att matcherna skulle bli lite gråare om alla bara körde rakt på hela tiden.
Efteråt middag på en kedja där vi beställde in samma sort och storlek på maten som sumobrottarna äter. Vi var dock två pers per servering till skillnad från brottarna som äter en skål till frukost, lunch och middag. De är stora av en anledning.
Bra söndag.
Sumotävlingarna är indelade i olika klasser och de lägsta ligorna (nybörjarsumos) börjar brottas runt kl 8 på morgonen. Sen ökar kompetensnivån i takt med att klockan går och när vi kom dit vid tre på eftermiddagen var tävlingarna uppe i intermediate class.
Vi köpte biljetter på 2F-B class för ¥4.900 och fick därmed de näst "sämsta" platserna. De bästa är reserverade sen långt tidigare och kostar långt över ¥20.000. Våra platser var dock lika sköna som man får uppleva i en bättre bekväm svensk biograf, och det gjorde ju inte saken sämre att man får köpa in öl till sin sittplats.
Vid fyratiden kom major class brottarna in och ett sus drog igenom publiken. Dessa brottare är mycket respekterade i det japanska samhället och det fanns till min förvåning tre västerländska brottare i den här kategorin. En från Estland, en från Ryssland och en från Belgien.
Inledningsceremonin genomfördes av Yokozuna och såg ut som man har sett på tv tidigare. Det är lite stampande och klappande med händerna och alla tjoar till på japanskt vis när foten stampar i golvet. Följs av applåder och sen ceremoniell utmarsch. Mäktigt!
Matcherna var häftiga att se även om det mesta av tiden går ut på att förbereda sig i ringen och bygga upp rätt mental inställning. Mycket "nu nästan så kör vi men nej vi tar en vända till i ringhörnan". Det bygger visserligen upp lite förväntningar i publiken och jag antar att matcherna skulle bli lite gråare om alla bara körde rakt på hela tiden.
Efteråt middag på en kedja där vi beställde in samma sort och storlek på maten som sumobrottarna äter. Vi var dock två pers per servering till skillnad från brottarna som äter en skål till frukost, lunch och middag. De är stora av en anledning.
Bra söndag.
lördag 15 januari 2011
Sista dagarna och min födelsedag
Så, efter mycket resande fram och tillbaka norr- och västerut vid nyår så kom då vardagen tillbaka. Jag var på kontoret och jobbade och Helena var inne i stan och turistade. Vi åt middag i Tokyo och kom oftast hem efter kl 23. På onsdagen åt vi middag med en annan Tadashi som jag träffat genom YCN och hade väldigt trevligt. Vi passade på att åka upp i Sunshine 60 Tower och titta på Tokyo om natten från 59:e våningen.
På torsdagen tog jag med Helena till Shinjuku Tower Park Hyatts New York Bar. Många ord som helt enkelt refererar till samma bar som användes i filmen Lost in Translation. De hade även ett litet jazzband som spelade och en kvinna som sjöng väldigt bra. Vi tog några drinkar och lite snacks till. Snacksen var imponerande välgjorda med lövtunna bananskivor (på längden!) som var lätt friterade och sedan spritsade i socker samt någon sorts bönor som var tandorii-marinerade. Gott!
Fredagen tog jag ledigt och vi spenderade dagen i Ameyoko. Ett marknadsdistrikt med många trevliga små prylaffärer (vapen, väskor, klockor, rockar, parfym) och jag lyckades köpa en ny träningsväska i skinn samt lite julklappar. Helena hittade också lite roliga prylar och vi åt lunch på en kaiten-sushi. Under lunchen lyckades jag beställa in laxsushi till Helena och gjorde detta på klockren japanska. Detta gav mig leenden från närsittande japaner som tydligen uppskattar att turisterna kan beställa ordentligt.
Senare under kvällen åt vi middag på en izakaya med min vän Martin och vår gemensamma kompis Chisako och följde därefter upp med att introducera Helena till japansk karaoke. Jag och Martin sjöng oss lätt hesa (mest Martin) och jag har cementerat min nya karaokefavorit: Elvis - Viva Las Vegas.
Lördagen den 8:e januari, min födelsedag, fick jag ett glatt födelsedagsgodmorgon från Helena och presenter på sängen (ingen frukost på sängen dock så jag måste lära min flickvän lite födelsedagsetikett inför nästa gång, eller hur?). Jag fick i alla fall en fin slips och ett par manschettknappar som jag fick omedelbar användning för. Nästa punkt på schemat för dagen var nämnligen att åka iväg till Excel Air vid Urayasu Heliport. Jag hade bara sagt till Helena att jag hade ett hemligt äventyr planerat och att vi skulle vidare till en restaurang efter det.
Det som kom sen var alltså en 30 minuters helikoptertur över Tokyo med en extra svängom runt Tokyo Sky Tree och solen stod fortfarande så man såg staden väldigt vackert. Vi hade dessutom sådan tur med vår bokning att vi fick helikoptern helt för oss själva och vi kunde därför få varsin fönsterplats. Flera par väntade i loungen när vi kom tillbaka så det blev väldigt lyckat med bara vi två.
Tadashi från KDDI hade hjälpt mig boka bord i Ebisu Garden Place på en italiensk restaurang (på 39:e våningen) och sett till att vi fick ett bord vid fönstret med utsikt över Tokyo Tower. Det blev en sexrätters middag med ett glas Dom Perignon till förrätten, obekant men gott glas vitt till huvudrätterna och en "Happy Birthday Oscar"-dekorerad efterrättstallrik. Kyparen sjöng även Happy Birthday när han kom in med sista rätten och det var tydligt på de kringsittande paren att det här var en populär restaurang för att fira någons födelsedag.
Hemåt och packa klart Helenas väska, sova, vakna, frukost, åka till Narita Airport, väska övervikt, packa om, ta farväl vid säkerhetskontrollen, åka hem, somna på eftermiddagen och sov sedan nästan fram till nästa morgon. Söndagen slappa och starta om inför kommande vanliga veckan. En otroligt skön och välbehövd tid tillsammans med Helena och sedan slut. Bra nyårssemester.
 |
| Lagom romantiskt på 59:e våningen. |
 |
| Fort går det. |
Fredagen tog jag ledigt och vi spenderade dagen i Ameyoko. Ett marknadsdistrikt med många trevliga små prylaffärer (vapen, väskor, klockor, rockar, parfym) och jag lyckades köpa en ny träningsväska i skinn samt lite julklappar. Helena hittade också lite roliga prylar och vi åt lunch på en kaiten-sushi. Under lunchen lyckades jag beställa in laxsushi till Helena och gjorde detta på klockren japanska. Detta gav mig leenden från närsittande japaner som tydligen uppskattar att turisterna kan beställa ordentligt.
Senare under kvällen åt vi middag på en izakaya med min vän Martin och vår gemensamma kompis Chisako och följde därefter upp med att introducera Helena till japansk karaoke. Jag och Martin sjöng oss lätt hesa (mest Martin) och jag har cementerat min nya karaokefavorit: Elvis - Viva Las Vegas.
Lördagen den 8:e januari, min födelsedag, fick jag ett glatt födelsedagsgodmorgon från Helena och presenter på sängen (ingen frukost på sängen dock så jag måste lära min flickvän lite födelsedagsetikett inför nästa gång, eller hur?). Jag fick i alla fall en fin slips och ett par manschettknappar som jag fick omedelbar användning för. Nästa punkt på schemat för dagen var nämnligen att åka iväg till Excel Air vid Urayasu Heliport. Jag hade bara sagt till Helena att jag hade ett hemligt äventyr planerat och att vi skulle vidare till en restaurang efter det.
Det som kom sen var alltså en 30 minuters helikoptertur över Tokyo med en extra svängom runt Tokyo Sky Tree och solen stod fortfarande så man såg staden väldigt vackert. Vi hade dessutom sådan tur med vår bokning att vi fick helikoptern helt för oss själva och vi kunde därför få varsin fönsterplats. Flera par väntade i loungen när vi kom tillbaka så det blev väldigt lyckat med bara vi två.
Tadashi från KDDI hade hjälpt mig boka bord i Ebisu Garden Place på en italiensk restaurang (på 39:e våningen) och sett till att vi fick ett bord vid fönstret med utsikt över Tokyo Tower. Det blev en sexrätters middag med ett glas Dom Perignon till förrätten, obekant men gott glas vitt till huvudrätterna och en "Happy Birthday Oscar"-dekorerad efterrättstallrik. Kyparen sjöng även Happy Birthday när han kom in med sista rätten och det var tydligt på de kringsittande paren att det här var en populär restaurang för att fira någons födelsedag.
Hemåt och packa klart Helenas väska, sova, vakna, frukost, åka till Narita Airport, väska övervikt, packa om, ta farväl vid säkerhetskontrollen, åka hem, somna på eftermiddagen och sov sedan nästan fram till nästa morgon. Söndagen slappa och starta om inför kommande vanliga veckan. En otroligt skön och välbehövd tid tillsammans med Helena och sedan slut. Bra nyårssemester.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)