Imorgon åker jag till Niigata-området på företagsutflykt. Vi skall bo på hotell och jag kommer dela rum med tre andra från företaget. Det är någon sorts kick-off eller liknande och därför är det middag och nomikai på kvällen. Ser fram emot detta!
Hotellet är en bit från Tokyo och vädret förväntas vara mellan 6-13 grader. Nästan som i Sverige eller?
Visa större karta
Rapport och bilder efter helgen.
torsdag 18 november 2010
onsdag 17 november 2010
I Japan..
Finns det lag på att man inte får jobba över (eller längre) än till kl 18:30 två onsdagar i månaden. Dessa är satta till vecka 2 och 3 i månaden och innebär helt enkelt att alla kontorsarbetare skall bannemej hem till fru och barn.
Låter ju faktiskt bra att man har en sådan lag när det är väldigt vanligt att man jobbar över från 18-23 nästan dagligen. Jag har fått förhållningsorder om att jag inte får jobba över enligt den japanska modellen. Jag får lite ersättning för jobbet jag gör här och har inte rätt till övertidsersättning. Jag skall enligt överrenskommelse jobba 8½ timme per dag.
Om jag vill jobba över, och dessutom göra det utan ersättning, måste jag alltså fråga om lov från min handledare (sic!). Jag är ju medveten om att jag jobbar över utan lön, men så fungerar systemet här. Det är varken bra eller dåligt, det bara skiljer sig från Sverige.
Ikväll blir det en enklare restaurang med Tadashi och sen skype-möten för hela slanten. Eventuellt får jag in lite film också.
Låter ju faktiskt bra att man har en sådan lag när det är väldigt vanligt att man jobbar över från 18-23 nästan dagligen. Jag har fått förhållningsorder om att jag inte får jobba över enligt den japanska modellen. Jag får lite ersättning för jobbet jag gör här och har inte rätt till övertidsersättning. Jag skall enligt överrenskommelse jobba 8½ timme per dag.
Om jag vill jobba över, och dessutom göra det utan ersättning, måste jag alltså fråga om lov från min handledare (sic!). Jag är ju medveten om att jag jobbar över utan lön, men så fungerar systemet här. Det är varken bra eller dåligt, det bara skiljer sig från Sverige.
Ikväll blir det en enklare restaurang med Tadashi och sen skype-möten för hela slanten. Eventuellt får jag in lite film också.
tisdag 16 november 2010
måndag 15 november 2010
I lördags var det klubbdags
Jag träffade en amerikan här i Tokyo för ett tag sedan. Hans namn är Dani Savant och han jobbar som DJ på några klubbar här omkring. Vi träffades på ett hak och bytte kontakter för att ha lite roligt folk att hänga med.
Han skickade en inbjudan till att komma till ett ställe som hette Sound Bar +. Det ligger i närheten av Roppongi och var tydligen en underground techno/house klubb där han skulle spela lite senare. Det var deras stängningsparty och det var fritt inträde. Klubben hade endast funnits i två år och ingen visste varför det skall stänga.
På vägen dit tog jag bilden i föregående inlägg. Ca 7-8 ferraris och lamborghinis kom körande med hyfsat hög musik genom staden. Alla förarna såg ut att vara i min ålder vilket jag kände viss avundsjuka för. Jag frågade Dani vad det var för sorts människor och han var ganska säker på att de var gangsters eller langare men kunde inte veta säkert.
När vi kom till klubben vid kl 23 var det knappt några människor där men det blev bättre under natten. Träffade några människor som talade engelska och chattade lite med dem. Träffade framförallt en kille från Afghanistan som flyttat med sina föräldrar till Tokyo för 25 år sedan. Nu var han 35 (såg ut att vara 25) jobbade i filmbranschen och var både regissör och producent. Oklart vilka filmer han gjort men han sa att det handlade om dokumentärer och kortare "feature films". Klubben var i alla fall inte stor, det fanns en bar och ett dansgolv. Därav underground men stämningen var juste.
Tog mig hemåt runt kl 04 och gick från klubben till Shibuya station. Träffade några yngre amerikaner och babblade lite med dem tills tågen började gå. Lätt att missa sina stationer när man är lite trött. Efter en liten omväg kom jag hem kl 06.10. En stund på skype med Helena och sen i säng.
P.s Jag har beställt en Canon Ixus 300 HS. Min vanliga systemkamera är för klumpig för att ta med på festkvällar och den kostar endast 1400 kr här (2700 i Svea rike). Fler och bättre fest- och nattbilder utlovas i fortsättningen. D.s
Han skickade en inbjudan till att komma till ett ställe som hette Sound Bar +. Det ligger i närheten av Roppongi och var tydligen en underground techno/house klubb där han skulle spela lite senare. Det var deras stängningsparty och det var fritt inträde. Klubben hade endast funnits i två år och ingen visste varför det skall stänga.
På vägen dit tog jag bilden i föregående inlägg. Ca 7-8 ferraris och lamborghinis kom körande med hyfsat hög musik genom staden. Alla förarna såg ut att vara i min ålder vilket jag kände viss avundsjuka för. Jag frågade Dani vad det var för sorts människor och han var ganska säker på att de var gangsters eller langare men kunde inte veta säkert.
När vi kom till klubben vid kl 23 var det knappt några människor där men det blev bättre under natten. Träffade några människor som talade engelska och chattade lite med dem. Träffade framförallt en kille från Afghanistan som flyttat med sina föräldrar till Tokyo för 25 år sedan. Nu var han 35 (såg ut att vara 25) jobbade i filmbranschen och var både regissör och producent. Oklart vilka filmer han gjort men han sa att det handlade om dokumentärer och kortare "feature films". Klubben var i alla fall inte stor, det fanns en bar och ett dansgolv. Därav underground men stämningen var juste.
Tog mig hemåt runt kl 04 och gick från klubben till Shibuya station. Träffade några yngre amerikaner och babblade lite med dem tills tågen började gå. Lätt att missa sina stationer när man är lite trött. Efter en liten omväg kom jag hem kl 06.10. En stund på skype med Helena och sen i säng.
P.s Jag har beställt en Canon Ixus 300 HS. Min vanliga systemkamera är för klumpig för att ta med på festkvällar och den kostar endast 1400 kr här (2700 i Svea rike). Fler och bättre fest- och nattbilder utlovas i fortsättningen. D.s
lördag 13 november 2010
Karaokekungen är här
Igår var det utgång med Mats, en tidigare student från Uppsala som för fem år sedan gjorde precis samma sorts utbyte som jag gör nu. Det var jag, Mats, hans fru Virginie och några japanska vänner från Mats tid här i Tokyo.
Vi började på en izakaya och beställde in lite god sushi och öl. Här i Japan (och Asien) är det ju kutym att man beställer in ett större fat mat som alla plockar från. Det möjliggör att man får smaka av alla läckerheter och sen delar man helt enkelt på notan. Gällande priserna är det vanligt att man betalar Y3000-4000 för restaurantbesöket (250-350 kr) vilket kanske inte är alltför mycket, men man äter inte ute varje kväll direkt.
Efter middagen gick vi till en karaokebar. Ett rum kostar ca Y3000/pers och det är hyran av rummet som man betalar för. I paketet ingår då all you can drink och det är något som jag nyttjar med ett leende på läpparna. Whisky och öl är favoriterna även om man kan få paraplydrinkar också.
Hur som helst, när vi väl satte igång visade det sig att av alla västerländska låtar vi valde så var jag helt plötsligt den som faktiskt kunde dem bäst. Det var visserligen uteslutande popdängor av olika slag (ABBA) men även rap och t.o.m Iron Maiden (!). Så jag axlade ansvaret att sjunga när ingen kunde låtarna och hade riktigt roligt.
När vi skall dra oss hemåt åker vi Yamanote line mot Ikebukuro. Eftersom tågen slutar gå strax efter midnatt är det packat på tåget. Vi trycker in oss och Mats informerar att det ändå inte var helt fullt eftersom folk fortfarande kunde sitta. I rusningstrafiken fäller de upp sätena för att fler människor skall få plats.
Jag tror vid det här laget att jag kan komma att behöva spendera natten i Ikebukuro eftersom mitt sista tåg har gått men Mats säger återigen att de brukar ha extratåg på kvällen just för att få plats med alla. Så jag springer till perrongen och mycket riktigt står ett tåg där. Jag hoppar på och är lycklig att jag får sova hemma. Berusad från karaoken slänger jag mig i säng och sover 11 timmar.
Bra kväll.
Vi började på en izakaya och beställde in lite god sushi och öl. Här i Japan (och Asien) är det ju kutym att man beställer in ett större fat mat som alla plockar från. Det möjliggör att man får smaka av alla läckerheter och sen delar man helt enkelt på notan. Gällande priserna är det vanligt att man betalar Y3000-4000 för restaurantbesöket (250-350 kr) vilket kanske inte är alltför mycket, men man äter inte ute varje kväll direkt.
Efter middagen gick vi till en karaokebar. Ett rum kostar ca Y3000/pers och det är hyran av rummet som man betalar för. I paketet ingår då all you can drink och det är något som jag nyttjar med ett leende på läpparna. Whisky och öl är favoriterna även om man kan få paraplydrinkar också.
Hur som helst, när vi väl satte igång visade det sig att av alla västerländska låtar vi valde så var jag helt plötsligt den som faktiskt kunde dem bäst. Det var visserligen uteslutande popdängor av olika slag (ABBA) men även rap och t.o.m Iron Maiden (!). Så jag axlade ansvaret att sjunga när ingen kunde låtarna och hade riktigt roligt.
När vi skall dra oss hemåt åker vi Yamanote line mot Ikebukuro. Eftersom tågen slutar gå strax efter midnatt är det packat på tåget. Vi trycker in oss och Mats informerar att det ändå inte var helt fullt eftersom folk fortfarande kunde sitta. I rusningstrafiken fäller de upp sätena för att fler människor skall få plats.
Jag tror vid det här laget att jag kan komma att behöva spendera natten i Ikebukuro eftersom mitt sista tåg har gått men Mats säger återigen att de brukar ha extratåg på kvällen just för att få plats med alla. Så jag springer till perrongen och mycket riktigt står ett tåg där. Jag hoppar på och är lycklig att jag får sova hemma. Berusad från karaoken slänger jag mig i säng och sover 11 timmar.
Bra kväll.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)