Ok, så igår (den 25:e) var jag och Walter bjudna till en julfest. Det var återigen hedershumbugen Tadashi som fixat så att vi kunde komma och vi åkte alla iväg till paret som hade festen.
Det var ett knytkalas så alla skulle ta med en rätt. Eftersom jag och Walter känner oss lagom bekväma i köket köpte vi lite färdigmat. Jag bidrog med lite Christmas Cake och Walter hade lite japanska små rätter i strut. En av strutarna innehöll ris med en sorts jordnötsröra. Nötterna var hela men de var blandade med någon sorts gelé som var väldigt klibbig. Den kallades Natto (Nutto?) och var kanske den andra gången som jag riktigt kännt att det här vill jag inte prova på igen. Första var glass som smakade grönt té. Japaner älskar inte natto första gången men det är tydligen något som växer på dem. Som vår surströmming kanske.
 |
| Smakade so-so sa jag då. Aldrig igen säger jag nu. |
Alla hade även köpt en julklapp för ¥1000 och det blev julklappsleken White Elephant. Kort sagt, du skriver ditt namn på en lapp, lappen dras som vid ett lotteri. Du får välja en present eller stjäla en present från någon annan som redan valt. Denne får då välja en ny. När sista klappen är tagen får man stjäla runt tills alla är nöjda. Kan bli evighetslek. Jag fick två kitschiga muggar som håller hand. Perfekt tills Helena kommer på måndag.
 |
| Energiknippet Honey. |
Det var ett knytkalas så alla skulle ta med en rätt. Eftersom jag och Walter känner oss lagom bekväma i köket köpte vi lite färdigmat. Jag bidrog med lite Christmas Cake och Walter hade lite japanska små rätter i strut. En av strutarna innehöll ris med en sorts jordnötsröra. Nötterna var hela men de var blandade med någon sorts gelé som var väldigt klibbig. Den kallades Natto (Nutto?) och var kanske den andra gången som jag riktigt kännt att det här vill jag inte prova på igen. Första var glass som smakade grönt té. Japaner älskar inte natto första gången men det är tydligen något som växer på dem. Som vår surströmming kanske.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar