2-3 Januari: Sendai och Matsushima Islands

Okej, så nyårsdagen sovs i princip bort för att återhämta oss inför en resa till Sendai. Sendai i sig är tydligen inte den mest turistvänliga staden. Mycket pga att det är en modern stad då den jämnades med marken under andra världskriget och byggdes sedan upp i modern tappning. Som alla japanska städer har den några platser som har tempel och liknande men det fanns verkligen inget speciellt att se där. Detta påstående stärkes även av Wikitravels artikel om platsen och anledningen att vi åkte dit var egentligen Matsushima Islands.

Vi tåg ett Shinkansentåg till Sendai och hamnade på ett hotell som Tadashi hade hjälpt oss hitta. Det var ytterligare ett businesshotell men inte lika hög standard som på Hotell APA. Priset var även det lägre och i efterhand hade det helt klart varit värt att lägga några extra lappar på att besöka APA igen.

Hur som helst, vid ankomst går vi längs stans väldigt långa shoppinggata och hittar till slut restaurang Rikyu. Rikyu är en matkedja med specialitet på kotunga i olika former och vi beställde in sådant då det var synnerligen rekommenderat enligt flera källor. När jag var ung såg jag min mamma tillreda kotunga i köket och jag kommer ihåg att jag inte åt köttet då pga att jag hade sett hur det såg ut när det tillreddes. Men nu var det annat liv i skällan (ha-ha) och jag var den som var ivrigast på att få beställa. Helena var lite avvaktande men beställde till slut in kotunga även hon.

Dag två åkte vi iväg med ett lokaltåg till Matsushima station och hoppade in i en taxi till båthamnen. Matsushima ligger på landet utan tvekan men det fanns trots det en hel del informationsskyltar på olika språk då sevärdigheten tillhör en av Japans tre stora vyer.

Vi tog en båttur runt öarna som varade i ca 50 minuter och kostade på oss (+¥600/pers) att åka förstaklass. Detta gav oss rätt till att sitta ner på övervåningen, bekvämt många passagerare och tillgång till soldäcket. Måsarna som annars ligger och lurar i hamnen följde vant efter båten då de vet att turisterna köper snacks som de kastar till fåglarna. Många kort blev det...

Matsushima var helt klart värt en upplevelse om man tar sig upp dit. Vi tittade lite i turistshopparna (hittade julklappar) och han även gå omkring i närheten av Zuiganji templet. Märkbart skarpa 90-graders vinklar uthuggna i grottor utanför vittnade om japans långa historia av perfektionism.

Resa hemåt och lite god sushi på tåget gjorde resan till en bra helgupplevelse. Lyckades inhandla lite fler julklappar men även ett par nya skinnhandskar till mig själv. Avslutningsvis lite bilder från Sendai och Sendai Castle.

Ibland tycker jag att Sverige har lite for mkt PK i sina tidningar. Tur att Japan Times leder vagen. "tjockisar" pa svenska?

Nyår i Shibuya

Den 31:a december var vi fortfarande i Kyoto på morgonen. Efter dagsutflykten till Fushimi Inari-templet tog vi som sagt lite avslutnings soba med Tadashi och satte oss sedan på Hikari Shinkansen tillbaka mot Tokyo.

På väg ut från Kyoto Station. Notera snön.

Ca 50 min utanför Kyoto.

Fuji-yama.

Väl hemma var det snabbt byta om och göra oss i ordning för nyårsafton. Det var planerat att vi skulle möta några svenskar som jag träffat via YCN (Svenska Handelskammarens nätverk för unga) och äta en ordentlig middag på 14:e våningen i samma byggnad som LeGato ligger i. LeGato är för övrigt den bar där YCN numera träffas en gång i månaden för lite lillördag och nätverkande.

Efter att ha mött upp med Petter S, Petter M, Mattias, Fredrik, Viktor, Ylva, Ellen och Charlotte drog vi vidare till restaurangen runt niotiden. Menyn var förbeställd av Petter S och slutade på ¥6000/person. Då ingick det fri dricka och menyn bestod av lagom många små rätter enligt välfungerande izakayamanér. Många kannor öl togs in och det var gemytlig stämning.

Strax efter kl 23 drog vi oss ner mot Shibuya Crossing där det stora skulle hända. Notera att japaner firar traditionellt sett nyår tillsammans med familjen (motsv vår julafton) men det hindrade inte japanerna från att samlas i så stort antal vid korsningen så kravallpolisen fick ha sex ständigt visselpipsblåsande konstaplar per övergångsställe (det finns sex st utmärkta) och minst en stor kravallbuss som ständigt basunerade ut "ordning, ordning!" på japanska via en megafon.

Vi hade i alla fall lyckats fixa skumpa och jag och Helena kysste in nyåret tillsammans. Efter det röjde vi (mestadels jag) in i traditionen av att vackert stå och vänta på var sin sida om övergångsställena och vänta på att det skall bli grönt. När så sker går (småjoggar) alla in i mitten och säger "Happy New Year! / Japansk översättning!". När det sen blir rött igen börjar polisernas visselpipor ljuda frenetiskt och alla flyttar sig snällt till sidorna igen. Poliserna blir aldrig våldsamma trots att de går omkring med blinkande batonger och alla lyder snällt motningarna mot sidorna.

Efter denna kalabalik tog vi en taxi till nattklubben Xex där vi spenderade resten av nyårsnatten innan det var dags att dra hemåt. Jag och Helena hade bestämt oss för att prova ett av Tokyos alla traditionella småhotell och kom hem morgonen efter runt kl 12 efter att ha shoppat samt ätit frukost i Ikebukuro.

Väldigt trötta dagen efter trots sömn i ordentlig säng.

Resten av 1:a jan ägnades åt att sova och ta det lugnt. Slut på 2010, 2011 inleddes med resa, mer om detta i nästa inlägg. Bra nyårsafton.

Kyoto med Helena

Den 29:e-31:a dec åkte jag och Helena till Kyoto för två nätter i Japans kanske mest historierika stad. För att ta oss dit hade Helena införskaffat ett JR Railpass och jag köpte en vanlig biljett. Nära inför nyår är det många japaner som åker hem till sina släktingar och familjer varav Tadashi hade varnat oss att det kan vara köer och att det kan vara så att vi får vänta på nästa tåg.

Det visade sig vara en hel del människor på perrongen och mycket riktigt missade vi det första tåget (fullt) men det gick alldeles utmärkt med nästa.

Vi åkte med Hikari Shinkansen (N700) och fick två non-reservered seats i vagn 4. Shinkansen är som alla vet ett snabbtåg och var mycket behagligt att resa med. Inför min resa frågade jag på nätet vad jag inte skulle missa och snabbtågen levde upp till sitt rykte. Shinkansenspåren är dessutom lagda så att tågen skall ha långa raka sträckor där farten kan hållas hög länge vilket gjorde att vi kom fram till Kyoto ca 3 timmar senare. Tadashi hade ordnat ypperligt boende på ett business hotell (Hotel APA, notera namnet) och Helena var särskilt glad över att frukosten var inkluderad.

Vi fick möjlighet att se Kinkaku-ji (Gyllene paviljongen), Ryōan-ji (the zen stenträdgård i japan) och Fushimi Inari Taisha (1000 portar på ett berg) samt lite vanlig gå-runt sightseeing.

Kinkaku-ji.

Japansk önskebrunn.

Zenträdgården

Japansk tv-underhållning under en middagspaus. Fyra deltagare med hjälm och en krok som sitter fäst i näsan. I andra änden av snöret finns en kort som successivt fylls på med 0,5l vattenflaskor. Verkade dra ganska ordentligt vid 2,5l..

I början av vandringen genom 1000 portar.

Jag köpte en vandringskäpp av gumman. Folk bor på berget och livnär sig så klart på besökarna.

Mitt i vandringen. Helena är måttligt glad att gå i oändliga trappor men jag trivdes!

Vi åt avslutningsvis lite Soba med Tadashi på stationen och åkte sedan tillbaka mot Tokyo för att fira nyår. 

Backlog: Mellandagarna.

Mina uppdateringar har varit lite långsamma från helgerna så här kommer den första backlogen. Bilder och filmer kommer att komma lite pö om pö.

Vad hände den 26:e – 29:e dec?

26 dec.
Städade, gjorde lite ärenden, väntade på att nästa dag skulle komma.

27 dec.
Helena, min flickvän, kom hit från sitt julfirande i Sverige och stannar här till den 9:e Jan. Jag hämtade henne från Narita och resan hem på två timmar kändes kort. Middag och promenad i omgivningen, tid att landa ordentligt. Stor längtan stillad.

28 dec.
Jag var på kontoret, det var end of the year party på KDDI och vi spelade bland annat Xbox Kinect. Kommer troligtvis köpa en sådan kamera till mitt eget X360 när jag kommer hem. Det var faktiskt ännu roligare den här gången. Boxning och pingis spelades. Det bjöds på sushi och öl, därefter middag tillsammans med Helena och Tadashi. Ännu mer av det goda, trevlig kväll.

29 dec
Förmiddagen mys, eftermiddagen resa mot Kyoto med Shinkansen. Mer om detta i nästa inlägg.

Julfest nr 2 med en smakfull prövning

Ok, så igår (den 25:e) var jag och Walter bjudna till en julfest. Det var återigen hedershumbugen Tadashi som fixat så att vi kunde komma och vi åkte alla iväg till paret som hade festen.

Det var ett knytkalas så alla skulle ta med en rätt. Eftersom jag och Walter känner oss lagom bekväma i köket köpte vi lite färdigmat. Jag bidrog med lite Christmas Cake och Walter hade lite japanska små rätter i strut. En av strutarna innehöll ris med en sorts jordnötsröra. Nötterna var hela men de var blandade med någon sorts gelé som var väldigt klibbig. Den kallades Natto (Nutto?) och var kanske den andra gången som jag riktigt kännt att det här vill jag inte prova på igen. Första var glass som smakade grönt té. Japaner älskar inte natto första gången men det är tydligen något som växer på dem. Som vår surströmming kanske.

Smakade so-so sa jag då. Aldrig igen säger jag nu.

Alla hade även köpt en julklapp för ¥1000 och det blev julklappsleken White Elephant. Kort sagt, du skriver ditt namn på en lapp, lappen dras som vid ett lotteri. Du får välja en present eller stjäla en present från någon annan som redan valt. Denne får då välja en ny. När sista klappen är tagen får man stjäla runt tills alla är nöjda. Kan bli evighetslek. Jag fick två kitschiga muggar som håller hand. Perfekt tills Helena kommer på måndag.

Energiknippet Honey.