Förkylningar och Kawagoe

Så helgen blev en längre helg än väntat då jag kände mig ganska krasslig i mitten på veckan. Torsdag och fredag stannade jag därför hemma och såg till att kurera mig ordentligt med mycket sömn och c-vitamin. Att bli sjuk här är i sig inte farligare än hemma, de har bra sjukvård här. Dock innebär språkbarriären att all sorts kommunikation som inte handlar om mat, dryck eller att man vill köpa en vara att jag drar mig för att bli sjuk på riktigt. Då helgarderar jag hellre med att ta en extra dag ledigt för att vara säker på att bli frisk.

Hur som helst, lördagen kände jag mig så pigg så jag kunde hänga på Walter för en kortare utflykt till Kawagoe. Kawagoe ligger tre stationer bort från där vi bor och brukar kallas Little Edo. Snygga hus, gjorda antingen i trä eller i granit, speciellt de gamla bankbyggnaderna. Intressant arkitektur och en turistvänlig promenadsträcka trots närvaro av bilar.

Vi sprang nästan för att hinna höra klockan slå i Bell of Time, som är ett av hundra harmoniska ljud som finns med på någon lista över ljud som absolut måste sparas. Det lät som vilken kyrkklocka som helst men jag antar att den hade något speciellt i klangen ändå.

Vi hann även äta lunch på ett ställe som heter Oatman Diner. En hamburgerbar i amerikansk 1950-tals stil där varje hamburgare var ett litet mästerverk. "Gott och gemütlich" stämning.

Sunday = SUMO!

Igår var jag, Walter, Tadashi, Takako och Keiji och tittade på sumobrottning. Det är mästerskap ungefär varannan månad och nu mellan den 9:e - 23:e jan är det alltså årets första.

Sumotävlingarna är indelade i olika klasser och de lägsta ligorna (nybörjarsumos) börjar brottas runt kl 8 på morgonen. Sen ökar kompetensnivån i takt med att klockan går och när vi kom dit vid tre på eftermiddagen var tävlingarna uppe i intermediate class.

Vi köpte biljetter på 2F-B class för ¥4.900 och fick därmed de näst "sämsta" platserna. De bästa är reserverade sen långt tidigare och kostar långt över ¥20.000. Våra platser var dock lika sköna som man får uppleva i en bättre bekväm svensk biograf, och det gjorde ju inte saken sämre att man får köpa in öl till sin sittplats.

Vid fyratiden kom major class brottarna in och ett sus drog igenom publiken. Dessa brottare är mycket respekterade i det japanska samhället och det fanns till min förvåning tre västerländska brottare i den här kategorin. En från Estland, en från Ryssland och en från Belgien.

Inledningsceremonin genomfördes av Yokozuna och såg ut som man har sett på tv tidigare. Det är lite stampande och klappande med händerna och alla tjoar till på japanskt vis när foten stampar i golvet. Följs av applåder och sen ceremoniell utmarsch. Mäktigt!

Matcherna var häftiga att se även om det mesta av tiden går ut på att förbereda sig i ringen och bygga upp rätt mental inställning. Mycket "nu nästan så kör vi men nej vi tar en vända till i ringhörnan". Det bygger visserligen upp lite förväntningar i publiken och jag antar att matcherna skulle bli lite gråare om alla bara körde rakt på hela tiden.

Efteråt middag på en kedja där vi beställde in samma sort och storlek på maten som sumobrottarna äter. Vi var dock två pers per servering till skillnad från brottarna som äter en skål till frukost, lunch och middag. De är stora av en anledning.

Bra söndag.

Sista dagarna och min födelsedag

Så, efter mycket resande fram och tillbaka norr- och västerut vid nyår så kom då vardagen tillbaka. Jag var på kontoret och jobbade och Helena var inne i stan och turistade. Vi åt middag i Tokyo och kom oftast hem  efter kl 23. På onsdagen åt vi middag med en annan Tadashi som jag träffat genom YCN och hade väldigt trevligt. Vi passade på att åka upp i Sunshine 60 Tower och titta på Tokyo om natten från 59:e våningen.

Lagom romantiskt på 59:e våningen.

Fort går det.

På torsdagen tog jag med Helena till Shinjuku Tower Park Hyatts New York Bar. Många ord som helt enkelt refererar till samma bar som användes i filmen Lost in Translation. De hade även ett litet jazzband som spelade och en kvinna som sjöng väldigt bra. Vi tog några drinkar och lite snacks till. Snacksen var imponerande välgjorda med lövtunna bananskivor (på längden!) som var lätt friterade och sedan spritsade i socker samt någon sorts bönor som var tandorii-marinerade. Gott!

Fredagen tog jag ledigt och vi spenderade dagen i Ameyoko. Ett marknadsdistrikt med många trevliga små prylaffärer (vapen, väskor, klockor, rockar, parfym) och jag lyckades köpa en ny träningsväska i skinn samt lite julklappar. Helena hittade också lite roliga prylar och vi åt lunch på en kaiten-sushi. Under lunchen lyckades jag beställa in laxsushi till Helena och gjorde detta på klockren japanska. Detta gav mig leenden från närsittande japaner som tydligen uppskattar att turisterna kan beställa ordentligt.

Senare under kvällen åt vi middag på en izakaya med min vän Martin och vår gemensamma kompis Chisako och följde därefter upp med att introducera Helena till japansk karaoke. Jag och Martin sjöng oss lätt hesa (mest Martin) och jag har cementerat min nya karaokefavorit: Elvis - Viva Las Vegas.

Lördagen den 8:e januari, min födelsedag, fick jag ett glatt födelsedagsgodmorgon från Helena och presenter på sängen (ingen frukost på sängen dock så jag måste lära min flickvän lite födelsedagsetikett inför nästa gång, eller hur?). Jag fick i alla fall en fin slips och ett par manschettknappar som jag fick omedelbar användning för. Nästa punkt på schemat för dagen var nämnligen att åka iväg till Excel Air vid Urayasu Heliport. Jag hade bara sagt till Helena att jag hade ett hemligt äventyr planerat och att vi skulle vidare till en restaurang efter det.

Det som kom sen var alltså en 30 minuters helikoptertur över Tokyo med en extra svängom runt Tokyo Sky Tree och solen stod fortfarande så man såg staden väldigt vackert. Vi hade dessutom sådan tur med vår bokning att vi fick helikoptern helt för oss själva och vi kunde därför få varsin fönsterplats. Flera par väntade i loungen när vi kom tillbaka så det blev väldigt lyckat med bara vi två.

Tadashi från KDDI hade hjälpt mig boka bord i Ebisu Garden Place på en italiensk restaurang (på 39:e våningen) och sett till att vi fick ett bord vid fönstret med utsikt över Tokyo Tower. Det blev en sexrätters middag med ett glas Dom Perignon till förrätten, obekant men gott glas vitt till huvudrätterna och en "Happy Birthday Oscar"-dekorerad efterrättstallrik. Kyparen sjöng även Happy Birthday när han kom in med sista rätten och det var tydligt på de kringsittande paren att det här var en populär restaurang för att fira någons födelsedag.

Hemåt och packa klart Helenas väska, sova, vakna, frukost, åka till Narita Airport, väska övervikt, packa om, ta farväl vid säkerhetskontrollen, åka hem, somna på eftermiddagen och sov sedan nästan fram till nästa morgon. Söndagen slappa och starta om inför kommande vanliga veckan. En otroligt skön och välbehövd tid tillsammans med Helena och sedan slut. Bra nyårssemester.

2-3 Januari: Sendai och Matsushima Islands

Okej, så nyårsdagen sovs i princip bort för att återhämta oss inför en resa till Sendai. Sendai i sig är tydligen inte den mest turistvänliga staden. Mycket pga att det är en modern stad då den jämnades med marken under andra världskriget och byggdes sedan upp i modern tappning. Som alla japanska städer har den några platser som har tempel och liknande men det fanns verkligen inget speciellt att se där. Detta påstående stärkes även av Wikitravels artikel om platsen och anledningen att vi åkte dit var egentligen Matsushima Islands.

Vi tåg ett Shinkansentåg till Sendai och hamnade på ett hotell som Tadashi hade hjälpt oss hitta. Det var ytterligare ett businesshotell men inte lika hög standard som på Hotell APA. Priset var även det lägre och i efterhand hade det helt klart varit värt att lägga några extra lappar på att besöka APA igen.

Hur som helst, vid ankomst går vi längs stans väldigt långa shoppinggata och hittar till slut restaurang Rikyu. Rikyu är en matkedja med specialitet på kotunga i olika former och vi beställde in sådant då det var synnerligen rekommenderat enligt flera källor. När jag var ung såg jag min mamma tillreda kotunga i köket och jag kommer ihåg att jag inte åt köttet då pga att jag hade sett hur det såg ut när det tillreddes. Men nu var det annat liv i skällan (ha-ha) och jag var den som var ivrigast på att få beställa. Helena var lite avvaktande men beställde till slut in kotunga även hon.

Dag två åkte vi iväg med ett lokaltåg till Matsushima station och hoppade in i en taxi till båthamnen. Matsushima ligger på landet utan tvekan men det fanns trots det en hel del informationsskyltar på olika språk då sevärdigheten tillhör en av Japans tre stora vyer.

Vi tog en båttur runt öarna som varade i ca 50 minuter och kostade på oss (+¥600/pers) att åka förstaklass. Detta gav oss rätt till att sitta ner på övervåningen, bekvämt många passagerare och tillgång till soldäcket. Måsarna som annars ligger och lurar i hamnen följde vant efter båten då de vet att turisterna köper snacks som de kastar till fåglarna. Många kort blev det...

Matsushima var helt klart värt en upplevelse om man tar sig upp dit. Vi tittade lite i turistshopparna (hittade julklappar) och han även gå omkring i närheten av Zuiganji templet. Märkbart skarpa 90-graders vinklar uthuggna i grottor utanför vittnade om japans långa historia av perfektionism.

Resa hemåt och lite god sushi på tåget gjorde resan till en bra helgupplevelse. Lyckades inhandla lite fler julklappar men även ett par nya skinnhandskar till mig själv. Avslutningsvis lite bilder från Sendai och Sendai Castle.

Ibland tycker jag att Sverige har lite for mkt PK i sina tidningar. Tur att Japan Times leder vagen. "tjockisar" pa svenska?

Nyår i Shibuya

Den 31:a december var vi fortfarande i Kyoto på morgonen. Efter dagsutflykten till Fushimi Inari-templet tog vi som sagt lite avslutnings soba med Tadashi och satte oss sedan på Hikari Shinkansen tillbaka mot Tokyo.

På väg ut från Kyoto Station. Notera snön.

Ca 50 min utanför Kyoto.

Fuji-yama.

Väl hemma var det snabbt byta om och göra oss i ordning för nyårsafton. Det var planerat att vi skulle möta några svenskar som jag träffat via YCN (Svenska Handelskammarens nätverk för unga) och äta en ordentlig middag på 14:e våningen i samma byggnad som LeGato ligger i. LeGato är för övrigt den bar där YCN numera träffas en gång i månaden för lite lillördag och nätverkande.

Efter att ha mött upp med Petter S, Petter M, Mattias, Fredrik, Viktor, Ylva, Ellen och Charlotte drog vi vidare till restaurangen runt niotiden. Menyn var förbeställd av Petter S och slutade på ¥6000/person. Då ingick det fri dricka och menyn bestod av lagom många små rätter enligt välfungerande izakayamanér. Många kannor öl togs in och det var gemytlig stämning.

Strax efter kl 23 drog vi oss ner mot Shibuya Crossing där det stora skulle hända. Notera att japaner firar traditionellt sett nyår tillsammans med familjen (motsv vår julafton) men det hindrade inte japanerna från att samlas i så stort antal vid korsningen så kravallpolisen fick ha sex ständigt visselpipsblåsande konstaplar per övergångsställe (det finns sex st utmärkta) och minst en stor kravallbuss som ständigt basunerade ut "ordning, ordning!" på japanska via en megafon.

Vi hade i alla fall lyckats fixa skumpa och jag och Helena kysste in nyåret tillsammans. Efter det röjde vi (mestadels jag) in i traditionen av att vackert stå och vänta på var sin sida om övergångsställena och vänta på att det skall bli grönt. När så sker går (småjoggar) alla in i mitten och säger "Happy New Year! / Japansk översättning!". När det sen blir rött igen börjar polisernas visselpipor ljuda frenetiskt och alla flyttar sig snällt till sidorna igen. Poliserna blir aldrig våldsamma trots att de går omkring med blinkande batonger och alla lyder snällt motningarna mot sidorna.

Efter denna kalabalik tog vi en taxi till nattklubben Xex där vi spenderade resten av nyårsnatten innan det var dags att dra hemåt. Jag och Helena hade bestämt oss för att prova ett av Tokyos alla traditionella småhotell och kom hem morgonen efter runt kl 12 efter att ha shoppat samt ätit frukost i Ikebukuro.

Väldigt trötta dagen efter trots sömn i ordentlig säng.

Resten av 1:a jan ägnades åt att sova och ta det lugnt. Slut på 2010, 2011 inleddes med resa, mer om detta i nästa inlägg. Bra nyårsafton.

Kyoto med Helena

Den 29:e-31:a dec åkte jag och Helena till Kyoto för två nätter i Japans kanske mest historierika stad. För att ta oss dit hade Helena införskaffat ett JR Railpass och jag köpte en vanlig biljett. Nära inför nyår är det många japaner som åker hem till sina släktingar och familjer varav Tadashi hade varnat oss att det kan vara köer och att det kan vara så att vi får vänta på nästa tåg.

Det visade sig vara en hel del människor på perrongen och mycket riktigt missade vi det första tåget (fullt) men det gick alldeles utmärkt med nästa.

Vi åkte med Hikari Shinkansen (N700) och fick två non-reservered seats i vagn 4. Shinkansen är som alla vet ett snabbtåg och var mycket behagligt att resa med. Inför min resa frågade jag på nätet vad jag inte skulle missa och snabbtågen levde upp till sitt rykte. Shinkansenspåren är dessutom lagda så att tågen skall ha långa raka sträckor där farten kan hållas hög länge vilket gjorde att vi kom fram till Kyoto ca 3 timmar senare. Tadashi hade ordnat ypperligt boende på ett business hotell (Hotel APA, notera namnet) och Helena var särskilt glad över att frukosten var inkluderad.

Vi fick möjlighet att se Kinkaku-ji (Gyllene paviljongen), Ryōan-ji (the zen stenträdgård i japan) och Fushimi Inari Taisha (1000 portar på ett berg) samt lite vanlig gå-runt sightseeing.

Kinkaku-ji.

Japansk önskebrunn.

Zenträdgården

Japansk tv-underhållning under en middagspaus. Fyra deltagare med hjälm och en krok som sitter fäst i näsan. I andra änden av snöret finns en kort som successivt fylls på med 0,5l vattenflaskor. Verkade dra ganska ordentligt vid 2,5l..

I början av vandringen genom 1000 portar.

Jag köpte en vandringskäpp av gumman. Folk bor på berget och livnär sig så klart på besökarna.

Mitt i vandringen. Helena är måttligt glad att gå i oändliga trappor men jag trivdes!

Vi åt avslutningsvis lite Soba med Tadashi på stationen och åkte sedan tillbaka mot Tokyo för att fira nyår.