Förkylningar och Kawagoe

Så helgen blev en längre helg än väntat då jag kände mig ganska krasslig i mitten på veckan. Torsdag och fredag stannade jag därför hemma och såg till att kurera mig ordentligt med mycket sömn och c-vitamin. Att bli sjuk här är i sig inte farligare än hemma, de har bra sjukvård här. Dock innebär språkbarriären att all sorts kommunikation som inte handlar om mat, dryck eller att man vill köpa en vara att jag drar mig för att bli sjuk på riktigt. Då helgarderar jag hellre med att ta en extra dag ledigt för att vara säker på att bli frisk.

Hur som helst, lördagen kände jag mig så pigg så jag kunde hänga på Walter för en kortare utflykt till Kawagoe. Kawagoe ligger tre stationer bort från där vi bor och brukar kallas Little Edo. Snygga hus, gjorda antingen i trä eller i granit, speciellt de gamla bankbyggnaderna. Intressant arkitektur och en turistvänlig promenadsträcka trots närvaro av bilar.

Vi sprang nästan för att hinna höra klockan slå i Bell of Time, som är ett av hundra harmoniska ljud som finns med på någon lista över ljud som absolut måste sparas. Det lät som vilken kyrkklocka som helst men jag antar att den hade något speciellt i klangen ändå.

Vi hann även äta lunch på ett ställe som heter Oatman Diner. En hamburgerbar i amerikansk 1950-tals stil där varje hamburgare var ett litet mästerverk. "Gott och gemütlich" stämning.