Tokyo Bay och Rainbow bridge
tisdag 30 november 2010
Söndag:strandad och skandinavisk altruism
I söndags åkte jag och Martin ut till Shinagawa för att hälsa på en gemensam bekant som hade en födelsedagsmidddag. Det visade sig senare att hon fyllde år i september..
Efter att vi ätit middag, enligt vanlig japansk kultur att man plockar lite från alla faten, öppnade sällskapet (7 pers) en flaska whisky och alla hade en trevlig stund.
Jag visste att tågen slutade gå vid 01 och att jag tidigare behövt ta det sista tåget vid 0:44, därav gick jag vid 23:30 för att ha gott om tid att ta ett tåg tillbaka till Fujimino. När jag sätter mig på tåget vid 0:15 (tåget går 0:35) får jag efter ett tag höra ordet "Narimasu". Narimasu är en ort som ligger en tredjedel på vägen ut till Fujimino. Efter att jag hör avgångssignalen ljuda katapultar jag mig ut genom dörren och frågar om det går till Fujimino. Nej, så klart inte. Hur kommer jag dit? Taxi. Hur dyrt som helst.
Så jag kollar runt med andra tåg, inga går till Fujimino och stationen håller på att stänga. Ut från Ikebukuro station där jag är, ser att McD har öppet 24 timmar och bestämmer mig för att ta en kort sväng förbi ett internetcafé och stöter där på två norrmän. Jag förklarar läget och säger att jag skall gå och sova på McD (vilket är väldigt vanligt här om man varit ute och festat). Ej optimalt men det funkar.
Sitter på McD i 40 min innan jag blir utkastad för de skall städa lokalerna. Jahapp, 3,5 timme i ett kyligt Ikebukuro skall dödas. Det är inte så bistert som i Sverige så klart men fortfarande väldigt drygt med tanke på att jag skall jobba dagen efter.
Möter dock de två norrmännen i entrén till McD och de säger att de letade efter mig. De har ett hotellrum inte långt där ifrån och säger att jag gärna får hänga där tills mitt första tåg går vid kl 5. Altruism, generositet och allt vad man kan säga, det var väldigt uppskattat. Vi gick och köpte lite kvällssnacks och jag fick sova i några timmar, med täcke t.o.m! Skandinaver i nöd, Norge fick pluspoäng i mina ögon. Heia Norge.
Efter att vi ätit middag, enligt vanlig japansk kultur att man plockar lite från alla faten, öppnade sällskapet (7 pers) en flaska whisky och alla hade en trevlig stund.
Jag visste att tågen slutade gå vid 01 och att jag tidigare behövt ta det sista tåget vid 0:44, därav gick jag vid 23:30 för att ha gott om tid att ta ett tåg tillbaka till Fujimino. När jag sätter mig på tåget vid 0:15 (tåget går 0:35) får jag efter ett tag höra ordet "Narimasu". Narimasu är en ort som ligger en tredjedel på vägen ut till Fujimino. Efter att jag hör avgångssignalen ljuda katapultar jag mig ut genom dörren och frågar om det går till Fujimino. Nej, så klart inte. Hur kommer jag dit? Taxi. Hur dyrt som helst.
Så jag kollar runt med andra tåg, inga går till Fujimino och stationen håller på att stänga. Ut från Ikebukuro station där jag är, ser att McD har öppet 24 timmar och bestämmer mig för att ta en kort sväng förbi ett internetcafé och stöter där på två norrmän. Jag förklarar läget och säger att jag skall gå och sova på McD (vilket är väldigt vanligt här om man varit ute och festat). Ej optimalt men det funkar.
Sitter på McD i 40 min innan jag blir utkastad för de skall städa lokalerna. Jahapp, 3,5 timme i ett kyligt Ikebukuro skall dödas. Det är inte så bistert som i Sverige så klart men fortfarande väldigt drygt med tanke på att jag skall jobba dagen efter.
Möter dock de två norrmännen i entrén till McD och de säger att de letade efter mig. De har ett hotellrum inte långt där ifrån och säger att jag gärna får hänga där tills mitt första tåg går vid kl 5. Altruism, generositet och allt vad man kan säga, det var väldigt uppskattat. Vi gick och köpte lite kvällssnacks och jag fick sova i några timmar, med täcke t.o.m! Skandinaver i nöd, Norge fick pluspoäng i mina ögon. Heia Norge.
Jag, Norrman 1 och Kong Karlsen
måndag 29 november 2010
Lördag:fest
Lördag vaknar jag, med en lätt bekant känsla av att ha druckit alkohol dagen innan. Dagen skall spenderas med att förbereda för en rörmokare som skulle komma och titta på mitt handfat. Det löste sig väldigt snabbt och sen var det lugnt fram tills kvällen kom.
Inför kvällen hade jag tackat ja till en IAESTE-fest som skulle hållas på en pubkedja som heter HUB i området Takanodababa. Det var avskedsfest kombinerat med ny-styrelse-fest. En mycket stor mängd japanska studenter dök upp, fyra västerlänningar varav jag var en. Med tanke på styrelsebytet var det även årgångar av tidigare IAESTE-engagerade där, alltid roligt att höra deras historier.
En liten notis om japanska universitetsmentaliteten till att engagera sig. Alla här verkar vara med i någon sorts studentklubb. IAESTE är bara en av dem. Antingen håller man på med en sport, en klubb eller något liknande och sedan har man en gemenskap med en massa människor. Väldigt likt nationerna (och undergrupperna) i Uppsala men ändå lite skillnad.
Efter den första nomikaien är det dags för ca 1 timmes paus innan vi går vidare till nomikai nr två. Izakayan vi tar oss till har uppenbarligen erfarenhet av studentsittningar då alla bord och golv är lättstädade och herrtoaletten har en speciell avdelning (med vattencirkulation) för vomitering. Mmm.. börjar bra eller?
En hel del öl senare bestämmer vi västerlänningar oss för att dra hemåt medan japanerna drar vidare mot en tredje nomikai. Bra kämpaanda.
Inför kvällen hade jag tackat ja till en IAESTE-fest som skulle hållas på en pubkedja som heter HUB i området Takanodababa. Det var avskedsfest kombinerat med ny-styrelse-fest. En mycket stor mängd japanska studenter dök upp, fyra västerlänningar varav jag var en. Med tanke på styrelsebytet var det även årgångar av tidigare IAESTE-engagerade där, alltid roligt att höra deras historier.
En liten notis om japanska universitetsmentaliteten till att engagera sig. Alla här verkar vara med i någon sorts studentklubb. IAESTE är bara en av dem. Antingen håller man på med en sport, en klubb eller något liknande och sedan har man en gemenskap med en massa människor. Väldigt likt nationerna (och undergrupperna) i Uppsala men ändå lite skillnad.
Efter den första nomikaien är det dags för ca 1 timmes paus innan vi går vidare till nomikai nr två. Izakayan vi tar oss till har uppenbarligen erfarenhet av studentsittningar då alla bord och golv är lättstädade och herrtoaletten har en speciell avdelning (med vattencirkulation) för vomitering. Mmm.. börjar bra eller?
En hel del öl senare bestämmer vi västerlänningar oss för att dra hemåt medan japanerna drar vidare mot en tredje nomikai. Bra kämpaanda.
Lite filmer
Eftersom min nya kamera har bra videofunktion kommer här lite filmer.
På väg mot Niigata. Japansk miljö helt enkelt.
Från middagsdukningen.
På väg mot Niigata. Japansk miljö helt enkelt.
Från middagsdukningen.
Fredag:fest
Det har varit en lång helg här borta. Mycket roligt som har hänt och många timmar med tungt huvud om mornarna. Tänkte låta fredagen berätta sig själv i bilder. Jag var ute med James, Iain, John och James och besökte först ett batting center. Konceptet är det samma som bowlinghall men lite annorlunda aktiviteter.
Först dock, så här ser det ut när japaner väntar på rälsbussarna. Alltid snyggt uppställda för att det skall vara så effektiv in och ut strömmning som möjligt. Mycket ordnade filsystem för köerna också.
Julbelysning.
I Kabuchio. Underhållnings(red light)-distriktet.
Biljardbowling.
Batting center. Jag har spelat baseball när jag var liten. Det hjälpte inte för min swing.
Jag, Iain och James.
Sjukt billig izakaya. En aning stökig och högljud. Bra ställe för en kväll med grabbarna.
Jag, Iain, James B, John och James R.
Obligatoriska tecknet.
Oklart hur många öl senare. Troligtvis 8+..
Klockan är rätt tidigt, runt halv ett. Alla åker hem.
Väldigt trevlig tillställning med batting center och sedan den tokbilliga izakayan.
fredag 26 november 2010
Veckan
Var jag ledig på tisdag, det var en röd dag i Japan. Jag hade en kort kaffe med Tadashi och hans vänner samt en tidigare intern från KDDI. Trevligt att träffa nya människor.
Vi tog dessutom lite middag i Asakadai på vägen hem. Tenpura.
Torsdag hade jag lite extra skön framgång i exjobbet och det känns alltid skönt. Vissa saker tar helt enkelt tid och andra får man vara glad när det fungerar direkt. Den här framgången var av det första slaget. Dags att jobba på med resten.
Min syster kommer och hälsar på i december, vi får se vad vi kan hitta på. Några dagar senare kommer Helena. Stressig månad.. men kul!
Vi tog dessutom lite middag i Asakadai på vägen hem. Tenpura.
Torsdag hade jag lite extra skön framgång i exjobbet och det känns alltid skönt. Vissa saker tar helt enkelt tid och andra får man vara glad när det fungerar direkt. Den här framgången var av det första slaget. Dags att jobba på med resten.
Min syster kommer och hälsar på i december, vi får se vad vi kan hitta på. Några dagar senare kommer Helena. Stressig månad.. men kul!
Söndagen efter
Eftersom fredag/lördag spenderades i festtema tog jag det lite lugnare på söndag. Jag åkte in till Shinjuku på jakt efter lite böcker om nybörjarjapanska. Jag hittade två starka kort. Den första var "Japanese something something" och är den mest pluggvänliga boken. Den innehåller grundläggande förklaringar och tydliga exempel från vardagen.
Den andra boken som hittades var Making out in Japanese. Ytterligare en frasbok som är inriktad mycket på ungdomliga fraser, eventuellt till för att användas om man muckar gräl på gatan. Den innehåller även avslutande avdelning som kallas "Lovers language". Självklart skall jag prova de här replikerna på Helena när hon kommer och hälsar på. Det kommer bli succé! Speciellt eftersom hon förstår sååå mycket japanska.
Den andra boken som hittades var Making out in Japanese. Ytterligare en frasbok som är inriktad mycket på ungdomliga fraser, eventuellt till för att användas om man muckar gräl på gatan. Den innehåller även avslutande avdelning som kallas "Lovers language". Självklart skall jag prova de här replikerna på Helena när hon kommer och hälsar på. Det kommer bli succé! Speciellt eftersom hon förstår sååå mycket japanska.
måndag 22 november 2010
Niigata och en bra fest (med tillhörande blykepa)
Jaha, så då var helgen över. Fredag och lördag spenderades alltså på företagsretreat och söndagen i Shinjuku. Mer om söndagen i ett senare inlägg.
Fredagen börjar på kontoret, jag har med mig packning och vi skall vara borta lite mer än ett dygn. Det skall enligt de andra vara kallare i Niigata för att vi passerar genom en stor bergskedja och det är inte lika varmt klimat där. Jag tar därför med mig min oljerock och det skall ju komma att visa sig vara en total overkill. När japaner säger kallt är det "friskt" i svenska termer. När japaner säger sommarvarmt betyder det ca 40 °C. Så det finns visst utrymme för kulturkonverteringar har jag lärt mig.
Vi åker med buss dit och har några stopp vid vanliga rastplatser. Utsikten från samtliga stopp är ganska imponerande. Mycket pga Japans miljö som till stor del består av bergskedjor blandat med platta lågland.
Fredagen börjar på kontoret, jag har med mig packning och vi skall vara borta lite mer än ett dygn. Det skall enligt de andra vara kallare i Niigata för att vi passerar genom en stor bergskedja och det är inte lika varmt klimat där. Jag tar därför med mig min oljerock och det skall ju komma att visa sig vara en total overkill. När japaner säger kallt är det "friskt" i svenska termer. När japaner säger sommarvarmt betyder det ca 40 °C. Så det finns visst utrymme för kulturkonverteringar har jag lärt mig.
Vid andra rastplatser blir jag bekant med en kultur som kallas Decora Truck. Yrkesförare som helt enkelt pimpar sina lastbilar. Dessa människor spenderar väldigt mycket tid i på vägarna och kan därför lägga ner enorma summor på att få en dokrativ målning eller annan utrustning på sina fordon.
Vi kommer fram till hotellet. Det är lågsäsong (vinter- och skidhotell) och det verkar som om vi är de enda gästerna. Inredningen och avsaknaden av människor gör att jag och Walter känner oss omedelbart förflyttade till filmen The Shining.
Vi interns är ombedda att ta en promenad i några timmar medan de andra har ett seminarium. Jag och Walter tar en promenad upp längs den närliggande skidbacken och senare ner genom stugbyn. Känslan av ödslighet är bara förnamnet. Men vi ser några lokala bybor och man inser att det kan vara bra drag här när snön fallit.
När vi kommer tillbaka checkar vi in på rummet. Det finns en onsen-avdelning som är öppen dygnet runt och alla kastar sig i sin yukata (japansk badrock) och drar ner. Efter ca en timme är det dags för middag.
Vårt rum, jag fick sova i en västerländsk säng. Första gången sen jag åkte. Yay!
Keiichiro Hoashi och jag i våra yukatas.
Alla får sitt eget bord..
.. och sitter i långa rader. Servitören springer snabbt och lätt mellan borden. Strålande system!
Like a BOSS! Chefen för R&D håller välkomsttal.
Middagen avlöper och en speciell grej är att alla nykomlingar får gå upp på scen (fyra och fyra) och presentera sig själva. Detta så att alla får bli mer bekant med sådana som man inte ser varje dag på kontoret. Det var dessutom folk blandat från huvudkontoret och r&d där jag är.
Kl 21 är middagen över. Gruppfotografering sker och alla föses ut ur rummet. Det skall dukas om för den första av flera efterfester. Den första innehåller dessutom en Wii Tennis turnering.
Vice President håller avslutningstalet.
En magnumflaska av den bästa sake som finns. Spare no expenses!
Sake av hög kvalitet, allt från premium till most exclusive.
Vi är igång.
Nakazawa-sans mycket detaljrika nagellack.
Jag och Nakazawa-san.
Efter den första efterfestens slut (runt kl 23) går jag tillbaka till rummet. Märkbart nöjd efter att ha provat alla sorters sake, vin och japansk whisky. Jag tar ytterligare en vända ner till onsenbadet (fullt av folk) och sitter där och slökokas av det varma vattnet. Effekten skall komma att bli som när man dricker öl i bastu. Man blir lite mer trött och lite mer bakis än i vanliga fall.
Dagen efter blir jag väckt 09.18 av de övriga. Vår buss skall gå 09.20... Jag är troligtvis lite påverkad fortfarande och extremt uttorkad. Vattenflaska och energidryck köps innan en timme på bussen skall avklaras.
Mmm.. trött och bakis.
Hälften av oss åker till ett sakedestilleri. Traditionellt sådant som bara gör sake på vinterhalvåret.
Ris används för att göra sake. Här är jäsningsrummet.
Sakeprovning dagen efter. Bra val?
Svar: nja.
Färskt bergsvatten från en källa. Nice!
"Tallin Niigata '98-gänget!"
Vägen tillbaka är lång och hård, jag mår som jag förtjänar. Men det var en mycket bra resa, fest och intressant studiebesök. Roligast var att babbla med kollegorna och att bada onsen mitt i natten. Tillbaka i Fujimino blir det lite skype och sen en lång natts sömn.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)