Fredagen börjar på kontoret, jag har med mig packning och vi skall vara borta lite mer än ett dygn. Det skall enligt de andra vara kallare i Niigata för att vi passerar genom en stor bergskedja och det är inte lika varmt klimat där. Jag tar därför med mig min oljerock och det skall ju komma att visa sig vara en total overkill. När japaner säger kallt är det "friskt" i svenska termer. När japaner säger sommarvarmt betyder det ca 40 °C. Så det finns visst utrymme för kulturkonverteringar har jag lärt mig.
Vid andra rastplatser blir jag bekant med en kultur som kallas Decora Truck. Yrkesförare som helt enkelt pimpar sina lastbilar. Dessa människor spenderar väldigt mycket tid i på vägarna och kan därför lägga ner enorma summor på att få en dokrativ målning eller annan utrustning på sina fordon.
Vi kommer fram till hotellet. Det är lågsäsong (vinter- och skidhotell) och det verkar som om vi är de enda gästerna. Inredningen och avsaknaden av människor gör att jag och Walter känner oss omedelbart förflyttade till filmen The Shining.
Vi interns är ombedda att ta en promenad i några timmar medan de andra har ett seminarium. Jag och Walter tar en promenad upp längs den närliggande skidbacken och senare ner genom stugbyn. Känslan av ödslighet är bara förnamnet. Men vi ser några lokala bybor och man inser att det kan vara bra drag här när snön fallit.
När vi kommer tillbaka checkar vi in på rummet. Det finns en onsen-avdelning som är öppen dygnet runt och alla kastar sig i sin yukata (japansk badrock) och drar ner. Efter ca en timme är det dags för middag.
Vårt rum, jag fick sova i en västerländsk säng. Första gången sen jag åkte. Yay!
Keiichiro Hoashi och jag i våra yukatas.
Alla får sitt eget bord..
.. och sitter i långa rader. Servitören springer snabbt och lätt mellan borden. Strålande system!
Like a BOSS! Chefen för R&D håller välkomsttal.
Middagen avlöper och en speciell grej är att alla nykomlingar får gå upp på scen (fyra och fyra) och presentera sig själva. Detta så att alla får bli mer bekant med sådana som man inte ser varje dag på kontoret. Det var dessutom folk blandat från huvudkontoret och r&d där jag är.
Kl 21 är middagen över. Gruppfotografering sker och alla föses ut ur rummet. Det skall dukas om för den första av flera efterfester. Den första innehåller dessutom en Wii Tennis turnering.
Vice President håller avslutningstalet.
En magnumflaska av den bästa sake som finns. Spare no expenses!
Sake av hög kvalitet, allt från premium till most exclusive.
Vi är igång.
Nakazawa-sans mycket detaljrika nagellack.
Jag och Nakazawa-san.
Efter den första efterfestens slut (runt kl 23) går jag tillbaka till rummet. Märkbart nöjd efter att ha provat alla sorters sake, vin och japansk whisky. Jag tar ytterligare en vända ner till onsenbadet (fullt av folk) och sitter där och slökokas av det varma vattnet. Effekten skall komma att bli som när man dricker öl i bastu. Man blir lite mer trött och lite mer bakis än i vanliga fall.
Dagen efter blir jag väckt 09.18 av de övriga. Vår buss skall gå 09.20... Jag är troligtvis lite påverkad fortfarande och extremt uttorkad. Vattenflaska och energidryck köps innan en timme på bussen skall avklaras.
Mmm.. trött och bakis.
Hälften av oss åker till ett sakedestilleri. Traditionellt sådant som bara gör sake på vinterhalvåret.
Ris används för att göra sake. Här är jäsningsrummet.
Sakeprovning dagen efter. Bra val?
Svar: nja.
Färskt bergsvatten från en källa. Nice!
"Tallin Niigata '98-gänget!"
Vägen tillbaka är lång och hård, jag mår som jag förtjänar. Men det var en mycket bra resa, fest och intressant studiebesök. Roligast var att babbla med kollegorna och att bada onsen mitt i natten. Tillbaka i Fujimino blir det lite skype och sen en lång natts sömn.
Längsta inlägget någonsin!
SvaraRaderatl;dr?
SvaraRadera