Nöjesfält innehåller mycket nöje!

Igår åkte jag, Walter, Ahmed och Yuki till Fuji-Q highland theme park. Jag vill påpeka att dagen innan hade jag gått ut för att uppleva lite nattliv i Tokyo. Medan jag faktiskt hade en bra kväll inledningsvis slutade kvällen lite segt och jag åkte hem vid femsnåret när tågen börjar gå. Trött och väldigt opeppad för utflykt kom jag hem och hann inte sova innan avfärden. Jag sov på bussen (och pendeltåget in till stan) och missade därmed hela sträckan mellan Tokyo och Mt Fuji. Får ta igen det nästa gång.

Hur som helst, fortfarande trött och sjukt bakis kommer jag fram och vi får våra åkband. Vi går direkt och ställer oss i kön till en b-bana som heter Fujiyama. Eftersom jag inte kan läsa japanska tecken ännu så lägger jag inte särskilt stor vikt vid skylten som säger nåntin nånting 2 nånting 30 nånting. Det framgår dock ganska snart att det menas med timmar och minuter och vi spenderar i genomsnitt 1:45 timme per b-bana under dagen. Dags för bilder.

Ahmed Ben i väntan på bussen.

De första stegen in..

Första backen i Fujiyama.

Yuki, Ahmed och allmän luffare.

Man fick inte åka attraktionerna om man var gravid, för gammal etc. Sista var den här, jag kände mig träffad men beslöt mig att bryta mot reglerna.

Fujiyama (riktiga)

När vi åkte Fujiyama tänkte jag sturskt "här skall minsann inte hållas i några handtag". Det är lätt att vara stor i orden men snabbt inse att man är alldeles för liten när kameran fångar en i det här skedet. En vagn, tre "tjejer" och en "man".

Modiga män håller uppenbarligen i för glatta livet i sina handtag.

Gänget igen, tålmodigt för evigt väntandes på att kön skall röra sig.

Like a BOSS!

Dodonpa, 0-172 km/h på 2 sek, acc var 2.7G. Det kändes ordentligt.

Efter Dodonpa åkte vi den här lite snabbt för att lugna nerverna. 

En isrink för de som inte vill åka de värsta åken. På väg mot lunchpausen.

Efter lunchen går vi och försöker samla mod för nästa åk..

Eejanaika. 

Yup.

Mera info. 14 inverteringar enligt uppgift. Alla var nervkittlande.

Walter Sutter.

Mycket skrik passerar.

Spänns fast ordentligt.

När man åker iväg sjunger de som jobbar där en enkel glad ramsa. Eejanaika eejanaika - klapp klapp, klapp klapp. Alla klappar med.

Värst var ändå den inledande delen av banan,  jag och Ahmed satt i främsta ledet och upplevde allt rakt i nyllet, s.a.s.

Låt den sista bilden visa hur mycket man upplever den här attraktionen. En mycket bra dag, även om jag var sjukt trött, bakis och egentligen ville sova. Sista åkturen gav mig så mycket adrenalin att jag mina armar och ben kändes kalla. Om jag bara fick ge er en enda anledning att ta er tiden att åka till Fuji-Q om ni är i Japan: Eejanaika (video).

Den värsta och bästa berg- och dalbana jag åkt hittills.