Karaokekungen är här

Igår var det utgång med Mats, en tidigare student från Uppsala som för fem år sedan gjorde precis samma sorts utbyte som jag gör nu. Det var jag, Mats, hans fru Virginie och några japanska vänner från Mats tid här i Tokyo.

Vi började på en izakaya och beställde in lite god sushi och öl. Här i Japan (och Asien) är det ju kutym att man beställer in ett större fat mat som alla plockar från. Det möjliggör att man får smaka av alla läckerheter och sen delar man helt enkelt på notan. Gällande priserna är det vanligt att man betalar Y3000-4000 för restaurantbesöket (250-350 kr) vilket kanske inte är alltför mycket, men man äter inte ute varje kväll direkt.

Efter middagen gick vi till en karaokebar. Ett rum kostar ca Y3000/pers och det är hyran av rummet som man betalar för. I paketet ingår då all you can drink och det är något som jag nyttjar med ett leende på läpparna. Whisky och öl är favoriterna även om man kan få paraplydrinkar också.

Hur som helst, när vi väl satte igång visade det sig att av alla västerländska låtar vi valde så var jag helt plötsligt den som faktiskt kunde dem bäst. Det var visserligen uteslutande popdängor av olika slag (ABBA) men även rap och t.o.m Iron Maiden (!). Så jag axlade ansvaret att sjunga när ingen kunde låtarna och hade riktigt roligt.

När vi skall dra oss hemåt åker vi Yamanote line mot Ikebukuro. Eftersom tågen slutar gå strax efter midnatt är det packat på tåget. Vi trycker in oss och Mats informerar att det ändå inte var helt fullt eftersom folk fortfarande kunde sitta. I rusningstrafiken fäller de upp sätena för att fler människor skall få plats.

Jag tror vid det här laget att jag kan komma att behöva spendera natten i Ikebukuro eftersom mitt sista tåg har gått men Mats säger återigen att de brukar ha extratåg på kvällen just för att få plats med alla. Så jag springer till perrongen och mycket riktigt står ett tåg där. Jag hoppar på och är lycklig att jag får sova hemma. Berusad från karaoken slänger jag mig i säng och sover 11 timmar.

Bra kväll.