Helgen som var; VIP och mera VIP

I fredags blev det en liten middag med några från IAESTE. Vi gick till ett ställe som heter Seiko-en och var inspirerat av Hawaii som tema. Jag ska väl säga att det låter lite kitschigt men det var helt okej. Vi hade lite tabehodai (all you can eat) och det slutade med att vi åt upp allt och det blev precis lagom mycket. Hemåt med sista tåget och sova i skön säng, nätterna har blivit kalla här igen. Idag snöar det.

Lördags blev det en impromtu inbjudan från Petter (YCN) som accepterades. Vi möttes upp i Shibuya och han meddelade att "lite löst folk" skulle komma med. Löst folk innebär alltså icke-svenskar och Zandra(US), Xenia(RU) och Richard(AUS) var de övriga gästerna.

Vi tog oss till en ¥270 izakaya (stökig) och tog en bit mat och några öl. Zandra var typiskt amerikansk (loud, noisy and talks all the time) medan Xenia var mer normal. Richard var 30 min sen till izakayan vilket gjorde att jag hälsade på en japansk kille som jag trodde var den sista gästen. När Petter gjorde grimasen "känner du honom?" och jag sedan tittade på tjejerna och frågade om det var deras kompis gick ljuset upp och vi började alla skratta medan den, faktiskt juste, killen Kanji tittade på lite frågande och sedan satte sig med sitt sällskap. Humor! Richard anslöt ca 5 min senare.

Vid elvatiden var det dags att dra. Tjejerna hade en fest de skulle besöka i Omotesando (creddigt område) och ville dra med oss. Petter och Richard avböjde medan jag hängde på. Det skulle visa sig att vi skulle till en klubb som heter Velours där deras vän Mike hade sin födelsedagsfest. Jag träffade en cool snubbe som gick under namnet Attikus (DJ Attikus för att vara exakt) och vi snackade en del om hans jobb.

VIP med Attikus och Zandra. 

Han drev en skola (i Tokyo) för extremt begåvade barn. Barn som har IQ 130+ vid väldigt ung ålder och läser universitetskurser när de är 12-13 år gamla. Min första tanke var att det här måste vara en enda stor byggnad av klappande på ryggen för att de är smartast men fallet var precis tvärtom. Just pga att de är så smarta blir de oftast utstötta, mobbade och socialt stigmatiserade av sina jämnåriga i skolan. Äldre personer med "samma intelligens" ser dem fortfarande som barn och de kan därför inte hitta något umgänge där heller. Svår situation om man inte vill bli utstött och jag insåg behovet av skolan. Att avvika från normen som något dåligt (jantelagen) finns tydligen på andra platser i världen.

Hur som helst, jag bjöd födelsedagsbarnet Mike på en jägershot och jag och tjejerna hängde ca 30 min på den här festen. Eftersom vi var Mikes gäster fick vi VIP-band och kunde hänga i ett separat rum tillägnat Mike med egen DJ. Inredningen var lagomt snygg med mycket sammet och annat krafs, musiken var dock bra.

Tjejerna var egentligen på väg till ett annat ställe kallat NewLex. De kände någon där som hade ett litet modell-event (fick reda på att Z och X extraknäcker som modeller vid sidan av japanskastudier) och därför skulle de slippa betala inträde om de var där innan kl 24. Vi kom dit med några minuter till godo och kvällens otippade vinst var att jag också togs för modell och slapp betala ¥4000 i inträde + att jag fick två drinkbiljetter.

Läsare: har jag modellkvalitéer eller?

Vi blev direkt visade till VIP-avdelningen på det här stället också, även om jag inledningsvis blev stoppad vid röda repet. Så mycket för modell-looken antar jag.. Efter att Z och X sagt till deras kompis fick jag dock komma in. Klubben var tämligen liten, endast ett dansgolv och en bar. Musiken var dock ganska bra och när de satte på någon asiatiskt klubbhit (som jag absolut inte kände igen) skrek alla unisont och packade dansgolvet som sillar.

Notera väl här att VIP på den här klubben inte innebär något annat än att man har tillgång till drinkbord och soffor. Stället var tydligen även kändistätt för det satt fotografier av Brad Pitt, Jessica Biel och en hel del andra Hollywoodisar på deras Hall of Fame. Ingen där som jag kände igen under kvällen dock.

Där jag står, i ett hörn och tittar till vänster är dansgolvet och baren. 

Samma ställe men tittar till höger; VIP avdelningen.. känns numera överskattat.

Ok, så coolt och skönt att kunna sitta ner men inte så mycket mer. Det var svårare att prata med någon här då musiken var för hög så det blev inga nya bekantskaper.

Vid fyratiden upptäcker jag att tjejerna har dragit, vi skulle ha gått till en kinesisk restaurang men vi kom bort från varandra. Jag orkar inte vara kvar på klubben tills första tåget går (vid 05) så jag går ut och hänger vid Roppongi crossing i ca en timme. Pratar lite några inkastare om hur jobbet är och hur kvällen har varit.

Skumpashoppen är öppen, kl är 04.

Roppongi är tämligen oförlåtande om man inte är ute för att festa. Det finns väldigt få cafféer eller andra ställen där man kan sitta och ta det lugnt under småtimmarna. Längtan efter sin egen säng är ofta ganska stark och det känns lagom roligt när man ser att det är 40 min kvar tills första tåget går.

Jag kommer dock hem och får återse min hårda futon med ett leende på läpparna. Helgens insikt är att det är roligt att få tillgång till VIP men jag kommer nog ta det lugnt med att beställa in skumpa tills dess att jag har grundat nästa Skype.